crazymofos.blo.gg

2013-09-10
18:33:49

Chapter 4
Harry's point of view 
 
Jag hann inte göra något förens Ann backat för långt och ett SPLASH hördes. Det bubblade i vattnet men ingen kom upp, paniken började komma. Jag kastade av mig tröjan och hoppade i efter henne.
Jag fick tag på hennes arm och drog snabbt upp henne över vattnet. Hon hostade vatten, jag dunkade lätt på ryggen för att hjälpa till medans jag hållde om henne hårt så hon inte skulle drukna. 
Ann var så lätt, så svag och så osäker. Även fast hon försökte dölja det kunde jag se det. 
Jag bärde upp henne på land där jag satte mig på huk med henne i mitt knä. Ann var den vackraste människan jag sett, hennes bruna lockiga hår var nyklippt, kunde man se ganska tydligt. De klarblå ögonen började öppna sig och förvirrat kollade hon på mig. Men snart blev blicken mer rädd och jag kände hur hon började spänna sig i min famn.
 
 
Ann's point of view 
 Allt var svart. Det ända var de ljud jag hörde, hur någon flämtar och andas stressat. Jag har ingen aning om vad som händer, vem som är brevid mig eller vad som precis har hänt. Sakta får jag upp ögonen igen och först är blicken suddig men snart är den som vanligt igen och då ser jag vem det är brevid mig. Harry. Minnet börjar komma tillbaka... Jag sprang hit från vår "dejt" backade och splash, men sen kommer jag inte ihåg mer. Jag känner hur rädsla börjar sprida sig och min kropp spänns.
Först nu märker jag att Harry inte har någon tröja på sig och man ser hans bruna vältränade kropp med tatueringar lite här och var. Men den tatueringen som drar till sig min blick är den med de två fåglarna vid hans nyckelben. Ett litet flin kommer upp på hans läppar då han märkar att jag stirrar på hans överkropp, snabbt ruskar jag på huvudet och försöker att komma bort från hans famn. 
Det känns så fel att vara nära honom, för jag vet hur farlig han är och vad han kan göra, men samtidigt känner jag min trygg. Jag är så förvirrad. 
 
Jag satt själv nån meter ifrån Harry, mina knän var uppdragna under hakan och jag kramade om benen med armarna för att inte frysa för mycket. Förhoppnings vis ser inte Harry att jag fryser och slipper det. Men nej, han märker det. Syns det så tydligt?
"Love, are you freezing?" Harrys röst var lugn och han räkte fram sin kavaj, osäkert låg min blick på handen framför mig.
"Take it. Don´t even try too hide that you´re freezing, because I can see that." 
Utan att jag tänkt på det så stog Harry på knä brevid mig och la kavajen över mina axlar för att jag inte skulle frysa. Kavajen är fortfarande varm efter att Harry precis haft den på sig och man känner lukten av herrparfym på den också. 
"Please, can we go home?" min röst var så tyst, rädd och obevkäm.
 
Vi svänger upp på gatan till Jessys hus. Hela bilresan "hem" igen har varit tyst. Bilen bromsar in framför huset. Jag var påväg ut ur bilen, tar Harry tag i min arm och drar tillbaka så jag sitter vänd mot honom i sätet.
"Ey we forget this date and I will take you on a real one. With no one falling in the water. Okey?" ett lätt skratt kom ut från hans mun. Han lutade sig framåt bara nån centimeter ifrån mig, hans andetag var lugna och jämna. 
Jag var förstelnad och utan att reagera kände jag fuktiga läppar mot mina. 
Hans läppar försvann från mina läppar, mina ögon var fast på honom. Sakta öppnade han ögonen och log, de gröna ögonen smälte man av och stelt försökte jag ta mig ut från bilen och så snabbt som möjligt ta mig in i huset och slippa den här sitvationen. Snabbt går jag till dörren och väl framme vänder jag lite på huvudet för att se om Harry åkt, men nej. Han står vid bildörren med ett flin och väntar på att jag ska gå in.
Dörren slår upp och är bara någon centimeter från att träffa mitt huvud men jag hinner backa ett steg bakåt. Harry hade sätt allt och var redan vid min sida för att se så allt va bra, vilket förvånade mig med tanke på den badboy han verkar vara.
"Hey are you okey?" en försiktig hand la sig på min axel innan jag vände mig helt om. Jessy stog chockad i dörröppning, antagligen på att jag var så nära dörren och att Harry nu var här.
"Yeah, I´m fine." min röst var entoning och nästan elak, även fast jag inte menade att vara så elak, han brydde sig ju bara.
"Oh okey good. I´ll text you! Bye love." med det och en snabb puss på kinden gick han. Bilen åkte snart iväg och Jessy stog med ett stort leende hela tiden när jag tog av mig skorna. Det börjad ebli obehagligt att känna hennes blik på en hela tiden...
"What?!" lite smått irriterat tittade jag på henne innan jag gick till köket och satte mig. Jag satte mig vid köksbordet medans Jessy gick för att fixa te till oss båda. Men så snart hon kom till baka så började fråge stunden, vilket jag inte gillade om vi säger så.
"Soooo... What happend on your date?" man hörde och såg på henne hur ivrig hon var på att få veta allt och säkert i små ditaljet ville hon väl ha...
 
 
Kommentera :*

2013-08-09
22:50:21

Chapter 3
Jag kom in i Jessys rum igen efter en snabb dusch med underkläder och handduken upp rullad på huvudet. Jessy hade tagit fram massa kläder, dock var dom flesta Kims och de jag köpt under veckan mina. Vi skulle välja ut något snyggt jag kunde ha på dejten, usch, med Harry.
Det var ganska kallt ute för att vara sommar så jag tog ett par av Kims jeans som var ett antal hål på, faktiskt riktigt snygga och sen en vitt obey linne till. Jag fönade håret medans Jessy tog fram sminket och sen smycken som skulle passa till. När jag fönat färdigt håret hjälpte Jessy till att sätta upp det i en lite rufsig knut. Efter det var det sminket; puder, tunn eyeliner, mascara och läppglans. Jessy är ett mirakel barn när det kommer till styling, fast hon satsar ju på att bli stylist så då kan man ju förstå.
"Ann he is here any minute! I choose some asseccoares. They are on my bed." jag nickade tills svars medans jag gick mot sängen och precis som Jessy sagt låg de på sängen. 
Det var ett kedjehalsband, nit armband och ett par snygga nit örhängen och allt i guld färg. Hon känner mig så väl.
Dörren gick upp och någon ställde sig i dörröppningen, men jag gissar på att det var Jessy så jag bryr mig inte utan försöker få på smyckena istället.
"Damn so beautiful.." rösten som hördes var inte Jessys utan någon annans. Snabbt vände jag på mig och där står han. Killen du blivit tvingad ut på dejt med.
"Hi..." muttrade jag fram medans jag försökte att knäppa halsbandet där back. Steg närmade sig.
"I help you with that love." Harrys händer tog tag i halsbandet, dina händer släppte direkt och händerna föll åt sidan. Han röck inget som jag trott han skulle göra, tvärtom han var så varsam som det bara gick när han knäppte halsbandet. Jag vända upp blicken från golvet till spegeln framför mig och ser Harry på ett sätt jag tror ingen annan gjort tidigare. Hans ögon glittrade, inte bara av lycka utan något mer men inget jag riktigt kunde se. Efter det att jag bott på gatan så länge har jag lärt mig att läsa av människor lätt. Jag ser direkt om man kan lita då dom eller inte. Men Harry... Jag har aldrig sett en person som beter sig likadant, ingen jag tidigare sett har varit så sluten när det gäller känslor. En ska är iallafall säker när det kommer till Harry, ingen gör honom arg och kommer undan med det. Det är också det som skrämmer mig. 
Mina tankar kom tillbaka till verkligheten när 2 muskulösa armar drog sig runt min midja. Jag rycker till och armarna släpper taget om mig.
 "So should we go?" Jag vände mig om och såg att Harry redan var ute ur rummet. Snabbt skyndade jag efter. Påväg ner i trappan hör jag hur Jessy och Harry pratar om något men så fort jag kommer in i hallen slutar dom...
"I picked a par shoes too you." sa Jessy och pekade ner mot ett par svarta vans. Ett leende spred sig över min mun och jag satte mig med en duns ner på golvet för att sätta på mig skorna.
 
Vi satt i bilen påväg någonstans men Harry vägrade säga vart vi ska och det ända han säger är att det  är en överraskning. Gahhhhhh, jag vill veta! Att sitta i en bil och inte veta vart man ska är ganska irriterande....
Bilen började sakta in och åkte snart på en parkering. Det var lika dant som på Nialls bil, säkerhets lås på passagerardörren. Vad tror dom jag ska göra egentligen, hoppa ut när dom kör i full fart. Fast jag skulle kunna rymma vid ett trafikljus om det var så... Okej då, så osmart kanske det inte va ändå.
Harry gick runt bilen medan jag satt kvar och väntade på att han skulle öppna dörren. För att larva sig lite så låssades han vara en snofsig gentelman när han öppnade dörren åt mig och jag kunde inget annat än skratta åt honom. 
Vi gick en bit och Harry gick hela tiden bara några centimeter från mig. Efter att ha gått i ca 5 minuter stannar han utanför en restaurang som inte ser så trevlig ut, iallafall inte från utsidan.  Vi går in och skillnaden på utsidan och insidan är  så stor så det är sjukt. Insidan var snyggt renoverat och en riktigt mysigt. Det var en trappa ner från gatan och in till restaurangen. 
"Can I help you?" servirtisen log lätt men hennes blick var osäker när det var på Harry och när den kom till mig såg man oro.
"A table for 2 and please a table that is more 'alone' then the other." hans min var stilla hela tiden. Servitrisen tog med två menyer och visade oss till bordet i ena hörnet av restaurangen. Hon la ner menyerna på bordet innan hon log lite lätt och försvann bort till början av restaurangen igen.
Harry torg ut min stol och visade att jag skulle sätta mig. Sen gick han runt bordet för att sätta sig på sin plats. Jag öppnadminnen och gjorde så jag bara såg den framför mig. Plötsligt hör jag hur en stol flyttas och strax där efter känner jag en stor hand på mitt lår som lätt stryker över det. Just nu är jag väldigt glad över att jag tog långa byxor och inte klänning. För vem vet vad han skulle göra då....
"Babe you gonna be mine, I know that. But next time can you take a dress instead, I know you would be so hot in a dress..Hans röst va säker på det han sa och ett roat flin täckte hans mun, antagligen för jag blivit stel som en pinne när han sagt så.
En lätt hostning hördes bakom mig och servitrisen hade kommit tillbaka för att ta vår beställning. Harry flyttade snabbt tillbaka till sin plats och beställde maten åt oss. Servitrisen gick och jag var ensam med Harry igen.
"I need to go to the ladies." ursäktade jag mig innan jag reste mig upp och gick mot dörren med skylten damer på. Jag gick direkt fram till handfaten som även en stor spegel satt över. Jag tittade in i spegeln och kände flykt känslan igen. Jag vill inte visa mig såhär. Jag vill inte visa att jag är rädd, svag och osäker. Jag vill inte va den tjejen jag vill va den tjejen jag en gång var. 
Jag avbryts i mina tankar av att servitrisen kommer in.
"He.. He is waiting outside the door and wanted me too look if everything was fine, because you have been here for a while now... But I can help you, the window behind you are the shortest way out of here without meeting him. Just climb out and then you are free, I will help you with him. I'm so sorry for everything and I hope he doesn't have hurt you." hennes blick visade att hon menade det hon sa. Jag öppnade fönstret och började klättra ut, servitrisen gick ut och man hörde hur Harry började diskutera något med henne innan han höjde rösten och dörren slog upp. Fan. Jag var inte helt ute än så han såg vad jag höll på med. Snabbt drog jag upp benen från öppningen och innan jag hann tänka hade jag ställt mig upp och börjat springa.  Man hörde hur Harry argt slängt igen dörren till toan och när jag tittade bak så kom han upp från restaurangen men jag var långt före honom och jag visste att bara någon minut härifrån låg en stor park. Jag ökade tempot lite till för att han inte skulle hinna ikapp med hans lång ben.
 
Jag hade kommit till mitten av parken. Ingen stans att gömma sig. Bara en stor damm bakom mig. mörkret hade börjat lägga sig och om någon timma skulle det vara helt mörkt. Arga hårda fotsteg kom bara närmare hela tiden, jag har ingen stans att ta vägen. Jag är helt fast. Om jag skulle säga att jag inte var rädd skulle jag defenetift ljuga, för jag var rent utsagt skiträdd. 
"Hey babe, why did you run away?" hans röst lät besviken, arg och hans mossgröna ögon hade blivit nästan svarta. Harry kom närmare men jagb backade. Vad tror han, att jag ska va med honom efter det jag såg honom göra på nattklubben? Isåfall är han en idiot.
"Don't be scared, I won't hurt you." hans röst var fortfarande arg och hans blick fortfarande mörk när han gick ännu närmare. Jag backade.... SPLASH, det blev svart och jag vet inte vad som hände...
 
 
KOMMENTERA ;*

2013-07-29
22:50:21

Chapter 2
Harry's point of view
 
Jag satt med killarna och käkade på Planet Hollywood. Jag såg ner på undervåningen och en servitris kom med en av de största glassarna som fanns att beställa till ett bord. En av tjejerna tittarhit och jag ser att hon stirrar på mig, ett snett leende kommer på mina läppar innan hon vänder bort blicken. Jag fortsätter kolla på henne en stund till, jag vet att jag sett henne tidigare men jag vet inte var eller när. Hennes kompisar känner jag igen väl. Dom är från några av de rika familjerna i stan och får göra nästan va de vill och får allt de pekar på. Jag har sett dom i VIP avdelingen på de flesta stora klubbar när jag går dit. Alla vet väl i stort sett vilka det är, Kim och Jessy, men deras kompis som är med nu är så okänd som det antagligen går att bli. Något med henne säger att jag måste ha henne och igen annan. Med mitt rykte kommer det nog aldrig hända. Inte i den här världen iallafall.
Mina tankar avbryts av att Louis slår mig på skoj i bak huvudet så jag ska vända mig mot dom igen.
"Hey dude, what are you starring at? A girl? Or?" säger Zayn när jag vänt blicken till dom igen.
"Just shut up..." muttrar jag fram och dom andra börjar skratta. Jag suckar och tar en klunk av min öl framför mig.
"So who is the lucky girl this time?" Louis' retsamma röst hörs och jag bara blänger på honom, sen kollar jag snabbt ner på henne innan jag tar en ny klunk av min öl.
"It's nobody okey!?" säger jag med en suck. Varför ska dom vara så jobbiga för. Men jag vet att dom inte kommer ge sig innan dom lyckas få det ur mig. Vilket denna gång inte kommer hända om dom inte ser det...
 
 
~
 
 
Det är fredag och jag ska dra ut med killarna till en av de större klubbarna som ligger i utkanten av London.
De senaste dagarna sedan jag ver med killarna på restaurangen har jag inte kunnat sluta tänka på den där tjejen jag såg med Kim och Jessy. Hennes ögon, lockiga hår och ansikte var fast i mitt huvud. Jag är tvungen att träffa henne igen. Få se henne en gång till.
 
Ann's point of view
 
Vi hade precis kommit tillbaka till Jessys hus efter ännu en shopping runda. Fast den här gången hade vi köpt kläder till ikväll. Kim hade nämligen kommit på ideen att åka till en av klubbarna i utkanten av stan, varken Jessy eller jag hade bättre ideer så vi bestämmde att göra så.
VI gick upp på Jessys rum för att börja fixa oss inför kvällen. Det var 3 timmar kvar innan taxin vi beställt skulle komma så det var bara att börja. 
Medans dom andra velade om vilka av alla kläder de skulle ha smet jag in i duschen. Jag tog av mig kläderna som föll en efter en till golvet innan jag gick in i duschen. Det varma vattnet lät jag rinna över ansiktet och blötte ner hela håret innan jag tog shampo och sen balsam.
 
Jag kom in i Jessys rum med handduken hårt lindad om mig. Kim hade fått på sig ett par svarta höga skinnbyxor som satt tajt med dragkedjan där bak som Jessy säkert hjälpt till med, ett vit top utan band som var bara några centimeter kortare än byxorna och sen en jeans väst med nitar på axlarna. 
Jessy hade direkt när jag kommit ut från badrummet sprungit in för att själv duscha.
Jag satte på mig ett par underkläder och virade upp handduken på huvudet. Påsen med kläderna jag köpt idag låg på sängen där jag tidigare lagt den så jag gick fram och tog ur dem ur påse så jag kunde klippa bort alla jobbiga prislappar på kläderna. Jag tog först på mig de höga shortsen som va nitar på halva framsidan, sen en svart top som slutade en bit ovanför shortsen som hade lite tjocka axelband och en dragkedja på framsidan.
Kim hjälpte mig med sminket; puder, snyggt lagd eyliner, lite rosch, mascara och rosarött läppstift.
Jag plattade håret och fixade till min snelugg så den låg rätt innan jag fick välja smycken utav Jessy som jag skulle få låna. Det blev ett fejk guld kejde halsband, några armband på höger handen som var svarta och fejk guld i olika former, en stor mustach ring på vänster handen och ett par halvrunda svarta örhängen.
 
Alla var färdiga och väntade på mig som satt och tog på mig ett par svarta platåskor som jag fått låna av Kim.
Så fort jag var klar hördes en tuta utanför, taxin hade kommit. Vi låste dörren och gick och satte oss i taxin.
Hela resan till discot satt vi och sjöng med till låtarna på radion. Chaffören tyckte säkert vi va jobbiga men det brydde vi oss inte om. Har man kul så har man.
Vi stannnade utanför klubben och Kim betalade chaffören innan han körde iväg. Som vanligt så behövde inte Kim och Jessy stå i någon kö in till klubbarna utan vi fick gå rätt in.
Inne i klubben var det redan fullt ös och packat med folk. Vi gick och satte oss vid baren och beställde in en varsin drink.
 
Det hade gått några timmar, jag hade tappat bort både Jessy och Kim så nu stog jag ensam brevid några bord längst in i klubben. Jag var lätt berusad men inte som alla andra här inne verkade vara.
En lång muskulös man med brynt spretit hår gick mot mig och jag kände hur osäkerheten kom krypande.
"Hey babe, why are you all alone? A girl like you shouldn't be here alone...." sa han och lukten av alkohol kändes stark dessto närmare han kom. Jag backade för varje steg han kom närmare, men med en dunst slog jag ryggen mot väggen. Fan jag var fast. Ingen skulle hjälpa mig. Jag var ensam med en läskig fulll man framför mig.
Han tog tag i båda mina handleder och tröck dom mot väggen. Smärtan spred sig snabbt och jag kved till.
"Shhh.... I won't hurt you.... yet." sa han med ett hotfullt flin. Du kände en tår rinna ner för din kind och en hand som strök bort den. Du blev äcklig och slog snabbt bort den.
Han tog tag i mina handleder igen och drog mig bort mot bakdörren. 
Där ute är den mörkt och kalla vindar gör så hela kroppen ryser till av obehag. I samma stund som mannen ska göra något hör du dörren smälla upp och en röst som säger "Leave her alone!" sen känner jag hur greppet runt handlederna försvinner och benen viker sig direkt. Jag kan inte ta stöd med händerna för smärtan är för hög. 
Snabbt vänder jag huvudet uppåt för att se vem som räddat dig. Det är han. Killen du stirrat på på restaurangen tidigare samma vecka. Han lyfte upp mannen mot väggen och slog honom hårt. Inte en, inte två utan flera gånger och tillslut rann blodet. 
"Stop... Please..." viskade jag fram. Blicken i killen blick var mörk nästan svart i skillnad från vad de var förra gången du såg honom. Hans ögon var fulla med hat.
Dörren slog upp igen och ett gäng killar kom rusaned ut. Tre av dem gick fram till dom andra medans en av killarna med blont spretit hår och blå ögon kom fram och satte sig på huk framför mig.
"How are you?" hans blick såg oroligt på mig medans han antagligen letade efter blåmärken eller något annat.
"I...I'm... I'm fine..." ljög jag men han såg direkt att något var fel. Hans blick gick en kort stund över till de andra som hade fått bort killen med de underbara bruna lockiga håret bort från mannen som nu låg ner mot asfalten.
"I think Harry save you... But where does it hurt? By the way my name is Niall." sa han och kollade in i mina ögon. Jag försökte svara men inget kom ut när jag öppnade munnen, så jag lyfte upp båda handlederna istället.
"Here?" han röst var osäker och han tröck försiktigt på handlederna. En smärtsam grimars kom fram på mitt ansikte och han slutade direkt röra mig där.
Harry som tydligen min hjälte hette hade lugnat ner sig och var påväg mot mig, men jag var rädd. Rädd för att bli mer skadad. Jag visste vad han kunde göra. Så jag försökte backa bakåt men jag kom inte längre, ryggen stötte imot väggen. Min blicka var livrädd och man kunde se på honom att han blev ledsen när han såg att jag var rädd för honom. Niall reste sig upp och gick en bit ifrån med Harry. Jag kunde inte höra vad dom sa men man såg på Harrys kroppspråk att han inte var speciellt glad, mer besviken.
När dom pratat klart vände sig Harry mot mig log och nästan viskade fram ett "bye love" innan han gick med de andra killarna. Niall stannade kvar, hjälpte mig upp och sa att han skulle skjussa hem mig.Vilket hem då, det jag blev utsparkad från för flera år sen, gatan eller hem till Jessy. Jag valde att åka hem till Jessy. Någon av killarna som kommit sammtidigt som Niall hade tydligen sagt till att jag var hemma till Jessy och Kim. Inte för jag vet hur dom vet att vi är vänner, but what ever.
 
Vi satt i Nialls bil. Han rullade upp på Jessys gata. Gatulamporna lös upp gatan med alla stora villor.
"There it is!" sa jag och pekade på nästa hus som kom. Han stannade där jag sa och jag fick sitta kvar för det var lås på dörren. Han skyndade runt bilen och öppnade bildörren åt mig jag tackade och klev ur.
"Before you go... Don't say that it was Harry or any of us that helped you tonight, okey?" sa Niall med en nästan bedjande röst. Jag nickade till svars innan jag började gå upp mot dörren. Väl framme vid dörren hör jag hur motorn på hans bil startar och han åker iväg.
Jag tog fram nyckeln ur blomkrukan där Jessy lagt den innan vi åkt för att slippa ta med den till klubben.
Så fort jag kom in gick jag till köket för att ta ett glas vatten. Även fast jag är ganska lång fick jag sträcka på mig för att nå ett glas. Vattnet var kallt och snabbt hade jag druckit upp allt. Glaset lämnade jag på diskbänken och jag kände hur trött jag var efter allt som hänt under kvällen så jag bestämmde mig att ta bort sminket och gå och lägga mig i sängen för att få någon sömn.
 
Jag vaknade av att jag hamnat på golvet. Klockan framför mig på väggen visade lite efter 12 så det var väl dags att gå upp. Jag orkade inte en se hur jag såg ut med morgon frisyr och allt, så jag satte på mig ett par mjukis shorts som matchade den stora tröjan jag sovit i, båda va ju dock Jessys men ändå.
"Morning Jessy! You know what..? I had fall on the floor again when I woke...." jag avbröt mig själv när jag såg vem som stog med Jessy i köket. Harry. Men vad gör han här?
"Morning sleepy! This lovely boy here wanna take you out on a date." sa Jessy med ett flin och då kom jag på att jag stog i pyjamas och värsta morgon frisyren om jag kunde tolka henne rätt.
"But what if I don't want go out with him." sa jag utan en ända min. Min blick gick mellan de båda personerna framför mig. Att Jessy ens vågade bestämma något sådant...
"We have already decided everything." sa han och log mot mig. Jag blängde surt på henne, varför ska det hända mig för. Med den killen jag såg nästan slå ihjäl någon kvällen innan också. Hon ska då få igen för det här.
"I got to go now, but I pick you up 7 pm so be ready. Jessy help her look really good. Okey? Bye." och med det lämnade Harry oss i köket själva men snart hörde man ytterdörren öppnas och stängas sen en bil köra iväg.
"How could you!?" nästan skrek jag på henne. Hennes ändrades snabbt från ett brett leende till förvåning.
"But.. I tought that it would be fun for you. Because you'll never have go on a date before and now a really handsome boy come and wanna take you out. I'd just wanted too be nice..." Jessys blick visade ånger och jag kunde inte va arg på henne, hon visste ju inte vad som hänt och hon ville ju bara väl.
"Fine. I go. BUT..... YOU need to help me." hon såg genast gladare ut och jag kunde inte något annat än skratta åt henne.
 
 
 
KOMMENTERA :*

2013-07-28
15:10:25

Chapter 1
Jag vaknade sakta, jag hade ont i hela kroppen efter att ha sovit på den hårda trottoaren men min väska som kudde. Först när jag satte mig upp märkte jag att någon hade tvättat mina armar så det inte var något torkat blod kvar utan bara såren och att någon lagt en filt över mig under tiden jag sovit. Det fanns sånna snälla personer, det gjorde mig lycklig att veta. 
Jag hörde en port öppnas brevid mig och ut kommer en lång vacker kvinna med långt brunt lockigt hår och gröna ögon. Kvinnan liknade min mamma väldigt mycket, men även om jag visste att det inte var hon kände jag tårar bränna bakom mina ögon.
Hon hade med sig en plast mugg med vatten och en dubbelmacka med skinka och ost.
"Hi darling, why are you alone out here? Do you want something to eat?" hennes röst var vänlig och hon log snäll mot mig medans hon räkte fram plastmuggen och mackan till mig.
"I have no home and thank you." mumlade jag tyst men tydligen hade hon hört mig för hon satte sig ner vid mig och torkade bort en tår som hade rullat ner för kinden utan att jag märkt något.
"What's your name?" hennes fråga hade ingen frågat på länge, hon var den första som brytt sig om mig på länge. Den första på över en månad som gav mig mat, det gjorde mig lycklig.
"Ann Floyd..." sa jag tyst och tog en tugga av mackan. Min blick var fäst på mackan jag höll i handen.
"Are you Loura's older daughter?" hon kollade undrande på mig medans jag tuggade på mackbiten i munnen.
"Yeah..." mumlade jag och kollade upp på hennes chockade ansikte. Jag visst varför hon var chockad också, alla trodde att jag var död. Jessy och Kim var dom ända som kände mig som visste att jag levde. För ingen trodde på att en då 14-årig tjej skulle klara sig själv utan någon stans att bo. Men jag har klarat 2 vintrar även fast det varit bland det tuffaste jag gått igenom.
"But I thought.." mer han hon innan jag avbröt henne och sa orden jag äklades av "I was dead."
"Yeah... Because my mom kicked me out when I was 14 and that nobody helped me or thought that I would survive the winter." fortsatte jag.
Jag gav henne en snabb kram innan jag reste mig upp. Jag hade brödsmulor över hela mig som jag snabbt borstade av mig.
"Thanks for everything and please don't say that this is me or that I am alive to my mom or someone that is close to my family." sa jag och hänge väskan på axel och tog gitaren i min hand.
"No problem Ann." sa hon och log mot mig innan jag vände mig om och började gå.
 
Jag satt med gitaren i handen mitt i parken och spelade min pappas favoritlåt Stronger (What Doesn't Kill You). Texten och akorden kunde jag utantill. Att sjunga och spela var mitt ända sätt att få pengar. Jag hade lagt fram min kepa så alla som ville kunde lägga pengar där i.
När låten va slut aplåderade alla som stog runt om mig. En liten flicka med rött lockigt hår och gröna glittrande ögon bad mig spela en till låt. Jag visste direkt vilken låt jag skulle sjunga, min egna.
Jag började spela akorden till introt.. (http://www.youtube.com/watch?v=0G3_kG5FFfQ)
"I always needed time on
           my own
 I never thought I´d need
 you there when I cry
 
 And the days feel like
 years when I'm alone
 And the bed where you
 lie is made up on your
             side
 
 When you walk away I
 count the steps you that
          you take
 Do you see how much I
 need you right now
 
 When your gone the pieces
 of my heart are missing you
 When your gone the face I
 came to know is missing too...."
 
När jag tagit sista akordet på gitaren hörda jag aplåderna komma igen. Men nu märkte jag att fler hade samlats runt mig. Även fast jag hade spelat bara två låtar hade kepan blivit mer än halv full med pengar.
Jag hörde en röst ropa på mig, den rösta känner jag alltid igen. Jessy.
"You're really good Ann! You need to play on my birthday party!" 
"Haha hi on you too! You know I´ll do that for you." sa jag och kramade om henne. Människorna runt om hade gått så nu var det bara vi kvar. Jag packade ner gitaren i väskan igen och tog kepan innan vi satte oss på gräset och började prata om allt och inget.
Vi bestämmde att vi skulle dra hem till Jessy, för hennes föräldrar var borta i en vecka. Så jag skulle få bo hos henne, vilket var skönt för då fick jag sova i en riktig säng.
 
Så fort vi kom in i huset slängde jag av mig skorna och skyndade till Jessy's rum för att kunna slänga mig i hennes super sköna säng. Hennes rum var bland det finaste som fanns och man såg verkligen att det var hon som hade inrett rummet själv. Möblerna var i ek trä, väggarna var vita och det var massa färger på alla prydnas saker.
"Hey Ann! We can wash your clothes that's still good to use and you can take a shower. And then I'll fix that you look even better!" sa Jessy med ett stort leende på läpparna. Hon älskade att fixa och hålla på med mig när jag väl kunde sova här och jag kände alltid att mitt självförtroende ökade lite då.
Vi hällde ut allt som fanns i min väska på golvet för att kunna rensa bort alla trasiga kläder som skulle slängas.
När vi rensat allt låg min hoodie, mina grå mjukisbyxor, mina underkläder och två alldeles för stora t-shirts i högen som var den vi skulle tvätta. Alla andra kläder var trasiga på något sätt; dom åkte i sopporna direkt.
"Go and take a shower and I wash your clothes." jag gjorde som Jessy sa och gick till det stora badrummet brevid hennes rum.
Så fort jag kom in i badrummet låste jag dörren och tog av mig kläderna. Jessy hade hängt fram en handduk åt mig; så gulligt av henne. Jag satte på dushen och det varma vattnet träffade mig kropp direkt. Värmen från vattnet var så skön, jag skulle kunna stå i dushen hela dagen men nej det fick jag inte för Jessy stog utanför och baknade på dörren.
När jag kom ut ur dushen torkade jag mig med handduken som jag sen virade runt mig. Jag låste upp dörren och den for upp direkt av Jessy som var ivrig på att fixa mig, vilket bara för mig ser kul ut.
"Come here and I'll fix you!" sa Jessy och drog med mig in i hennes rum igen. Jag satte mig ner på sängen medans hon öppnade dörren till sin walk in closet för att leta fram kläder till mig. VI hade samma storlek i underkläder och skor så det var inget problem, men sen vanliga kläder är hennes kläder för små så jag fick som vanligt låna ett par alldeles för stora mjukisbyxor och en för stort tröja av henne. Jag satte på mig kläderna och hängde handduken på skrivbordsstolen.
Jag flätade snabbt mitt blöta hår och fick en toffs av Jessy som jag kunde använda. 
"I'll start with wax your arms, leggs and if I need somewhere else and after I'll fix your eyebrowns." sa Jessy innan hon försvann ut ur rummet. 
Så fort hon kom tillbaka hade hon vaxnings grejerna med mig så det var bara att ta va sig byxorna igen så hon kunde vaxa mig, annars skulle de bli ett tjafs som är helt meningsöst för det är alltid hon som vinner...
 
Vi satt i soffan, tittade Gordie Shore på mtv medans vi väntade på att maten vi beställt skulle komma. När ingen orkar laga mat så blir det snabb mat istället.
Ringklockan på dörren hördes och jag reste mig snabbt upp för att komma före Jessy till ytterdörren, men klantigt nog snubblar jag på mig själv och ramlar. Jessy öppnar dörren och en chockad pizzabud står utanför när han ser mig ligga på golvet och skratta medans Jessy flåsar och ser ut som en tomat i ansiktet för delvis att hon precis sprungit och att hon knappt kan hålla sig för skratt.
När vi satt oss ner i soffan igen med en varsin tallrik, pizzakartongen med pizzan på bordet och ett varsitt glas coca cola det var först då jag kände hur trött och hungrig jag var, men jag kände också att jag inte va helt ensam för jag skulle alltid ha mina bästa vänner Kim och Jessy.
När vi ätit färdigt var klockan nästan tio och man kunde se hur trött jag var. Vi bestämmde att plocka undan, göra iording oss för att sova och sen hoppa i säng, för jag skulle somna när som helst.
 
Nästa dag gick fort. Kim hade kommit på förmiddagen och gav mig kläder jag skulle ha under dagen. Hur lyckas man ha samma storlek på kläder som sina bästisar? Tur för mig iallafall. 
Vi drog så fort vi gjort iordning oss för att äta lunch på Nando's mitt favorit matställe. Så fort vi ätit färdigt började shoppingen. In och ut genom varenda dam butik som vi gick förbi. Jessy och Kim var så snälla så de köpte grejer åt mig om dom tyckte jag skulle ha det.
När klockan var runt 5 på eftermiddagen orkade ingen av oss shoppa mer så vi tog första bästa taxi och åkte hem till Jessy. Alla hade typ tio påsar var med grejer. Även fast jag var den som inte hade några pengar var jag den som hade mest i påsarna, alltså en typisk shopping runda med tjejerna.
 
Vi bestämmde att Kim också skulle sova hos Jessy inatt, vi skulle ha en kul med mysig utekväll på en av resturangerna alla gick till Planet Hollywood. Jag tog på mig en orange neonfärgad magtröja, ett par höga spräckliga shorts som jag fått idag och lånade smycken som matchade till det av Jessy. Mitt lockiga bruna hår lät jag vara utsläppt, det räkte ungefär en dm kortare än tröjan. Sminket blev ganska bra lagd eyeliner,om jag får säga det själv, och mascara. Mer behövdes inte.
Jessy's outfite blev en söt vit blus, höga ljusa shorts med ett brunt bälte, låga rosa converse, sminket var enkelt läppglans och mascara och håret flätade hon i en slarvig men fin fiskbensfläta.
Kim hade tagit på sig ett vitt pösigt uringat linne som det står "food" på, låga svarta short och stoppat in tröjan lite därfram i shortsen, ett par leopardmönstrade converse med bågra nitar på, hennes rosa hår hade hon vågat och sminket var likadant som mitt; mascara och eyeliner. Fast hennes eyeliner var såklart bättre.
 
Vi kom in på resturangen och det var proppat med människor där inne, men vi hade tur för det fanns ett borde för oss. Bordet vi skulle sitta vid närmast väggen åt höger in på resturangen och de på övervåningen kunde se exakt allt vi gjorde..
Vi satte oss ner och utan att ha kollat igenom hela menyn bestämmde jag mig vad jag ville äta, deras egna kyckling sallad. Kim tog någon fisk och Jessy tog samma som jag. 
 
Vi alla tre satt och hade jätte trevligt och maten var jätte god. Som vanligt hade vi plats för efterrätt också. 
Bara 5-10 minuter efter vi beställt kom vår efterrätt. Vi alla skulle dela på en mega stor glass. det var 8 kulor alla i olika smaker, frukt, grädde, chokladsås och som pynt satt det längst upp 3 tomteblåss som sprakade.
jag kollade nyfiket runt på alla saker som hängde på väggerna och på alla människor som satt och åt inne på resturangen. När jag kom upp på övervåningen med blicken fastnade jag på ett killgäng som satt närmst räcket. Killen som satt närmast kollade hit och just då kom en av "disco" lamporna på hans ansikte och man kunde se hans bruna lockiga hår och hans gröna ögon. Han avfyrade ett snett leende och då kommer jag på mig själv av att sitta och stirra på honom, men det var något mystikst som gjorde att jag inte kunde sluta kolla på honom. Jag skakade på huvudet och vända tillbaka blicken till glassen som Kim och Jessy satt och tröck i sig. För att få någon glass över huvud taget tog jag skeden som var klar och började äta, men jag kände att jag hade en blick i ryggen nästan hela tiden...
 
 
 
 
KOMENTERA :*

2013-06-20
16:11:00

Fighter - Prolog
                                                              Ann's point of view
 
                                                                 ~Flashback~
Jag sprang upp till mitt rum och drog fram min alldra största väska, en grön stor adidas väska. Jag packade ner så mycket kläder som möjligt, tryckte ner min mobilladdare, alla mina pengar la jag ner i plånboken som också åkte ner i väskan. Jag drog min grå hoodie tröja över huvudet satte på mig min blå superman kepa, hängde väskan på axel och tog min gitar, som låg i gitarväskan, gick snabbt ner till hallen skyndade på med mina vita converse, tog nyklarna, tryckte ner mobilen i fram fickan på mina shorts och gick ut.
Det huset jag bott i sen den dagen jag föddes, det huset ville jag komma bort från och inte va kvar i. Den familjen jag alltid levt med vägrade jag va med.
Det jag en gång lovat pappa kunde jag nu inte hålla.. Att finnas där för min syster, beskydda henne och hjälpa henne gick inte längre. MIn älskade lilla syster skulle få lida bara för att mamma, hennes nya kille Stive och jag inte klarade av varandra.

De hade gått ett år sedan pappa försvann och mamma hade gått vidare, jag och Lucy däremot hade inte.
Stive, mamma och jag hade bråkat minst 2 gånger varje vecka sen över ett halvår tillbaka.
Den här gången hade allt gått för långt.Vi hade bråkat rejält 2 gånger på mindre än 48 timmar. Det sista bråket hade gått över gränsen. Efter ett tag hade jag skrikigt:
"I HATE YOU BOTH! AND MOM I HATE YOU MOST IN THE WORLD! YOU ARE NOT THE SOME MOM I KNOW 2 YEARS AGO."
"Take that back! If you don't do it you need to leave and never come back!"
 hade mammas svar varit på det jag skrikigt upp i ansiktet på henne. Jag hade direkt rusat upp till mitt rum och 10 minuter senare gick jag ensam på gatan, utan någon stans att ta vägen.

Mörkret kom och jag satt ihop krypen på en av bänkarna i norra delen av parken som ligger i slutet av kvarteret.
                                                            ~Flashback ends~

Jag gick på gatan jag en gång bott på i East End, i London, och kollade på alla stora hus som fanns på båda sidor av vägen.
Min väska, stor del av mina kläder och jag själv var förstörd, det enda som antagligen var helt var min gitar och halsbandet jag en gång fått av pappa.
Alla mina pengar hade tagit slut efter ungefär 2 år sen, jag fick inte bo hos någon av mina enda vänner Jessy och Kim för deras föräldrar vägrade. Enda gångerna jag fick va hos dom var när deras föräldrar inte va hemma.
Jag hade fått klara mig själv de senaste 3 åren, mesta del bott på gatan om inte någon snäll person lät mig sova hos dom en natt.
Jag sjönk ihop mot en mur som skyddade ett stort hus.
Mina tårar brände bakom ögonen och när känslan jag haft kom tillbaka brast det, tårarna rann hela tiden ner för mina skitiga kinder. jag drog upp knäna och lutade pannan mot dom.
Känslan av att känna sig ensam, övergiven, rädd, hopplös och oälskad fanns i mig hela tiden. Mycket hade mina stackars armar fått lida för och även denna gång.
Blodet rann ner för handen och droppade ner till marken.
"Please someone help me..." min röst sprack och även om jag visste ingen hörde mig sa jag det ändå.
Jag försökte somna mot den hårda sten muren medans orden jag haft i huvudet väldigt länge snurrade runt; du är värdelös, ingen vill ha dig, du är ensam, ingen älskar dig.

2013-06-20
15:40:21

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.